Historik

Handelsstaden Kungsbacka

– glimtar ur den gamla handelsplatsens historia

Kungsbackabygden har urgamla anor som handelsplats – plats för lokala marknader, periodvis även centrum för regional handel och till och med internationell handel kopplad till sjöfart – ett centrum för  s k bondeseglation..

Första kända bilden: Erik Dahlbergs från c 1680 Utsnitt
visande skutor och vägen norrifrån Thöle genom
tullporten vid Vallgatan (Nu Cassels)

Konkurrensen från andra handelsplatser har på senare år övervunnits. Svensk Handel utsåg  härom året Kungsbacka till ”Regionens raket”. Detta därför att såväl Kungsbacka innerstad som kringliggande stormarknader nu återtagit initiativet .
Varför handelsplats ? Jo, många olika faktorer har bidragit  till detta: 

Läge för handel

En faktor är läget – ett gränsland på flera sätt: utsatt för krig och skövling men också
med ett läge som gynnar handel. Här möts kustbygd, slättland och skogsbygd – alla med olika produkter att handla med. En annan faktor är möjligheterna till samfärdsel tidigt på goda vattenvägar. Kustfart på havet, naturliga, skyddade hamnar, dels inomskärs, dels i Kungsbackafjorden – en sydlig utpost till bohuslänska fjordar. Söder ut finns få naturliga hamnar. Andra vattenvägar fanns, sjöar och åar, så viktiga före järnvägar och landsvägar.

En gammal skärningspunkt

Staden ligger vid sammanflödet av två åar: Lindome / Kungsbackaån och Söderån.
Båda har periodvis varit betydligt mer seglingsbara än idag. Staden växte fram vid en skärningspunkt mellan sjöled och landväg och blev en naturlig handelsplats. I sammanhanget skall ej glömmas den andra närliggande vattenleden: Lygnern – Stensjön – Rolfsån –Kungsbackafjorden. Även den en transportväg från öst till väst , en gång Sverige – Danmark.
Tidigt fanns också en syd-nordlig fornväg – resterna kan ses på Fjärås Bräcka. Den vägen
hade en östlig sträckning – säker för översvämningar vid den då högre havsnivån.
Västligare vägar har kommit sedan dess. När Halland blev svenskt på 1600-talet byggdes raskt en bra landsväg – avsedd främst för snabba truppförflyttningar mot dansken!

Lilla Kungsbacka före branden: Kyrkan (nu torget) torget
närmre hamnen (c), Skansen (Wibling) och flera
grönområden i innerstaden

Krig och gränshandel

Som gränsbygd har staden med omnejd utsatts för krig, brand och skövling - ibland av svensken, ibland av dansken. Utan att här gå in på detaljerad politisk historia kan bara sägas att bygden bytt ägare många, många gånger: dansk-svensk-dansk igen- sedan norsk- och ett tag självständig, sen dansk igen – slutligen svensk igen 1645/1658…..
Invånarna har däremot aldrig varit så intresserade av kungarnas krig – mer intresserade av att livnära sig , ha bondefred över gränserna  och idka samfärdsel och handel– med alla!
Glöm ej att våra förfäder var danskar. Och danskar är ju duktiga på att göra affärer…

Handel - huvudnäring eller binäring?

Man brukar hävda att jordbruk sedan gammalt varit huvudnäringen i Sverige. Hur länge detta kan anses sant för Kungsbackabygden kan diskuteras. Man kan nog utnämna jordbruket till binäring ganska tidigt i många delar av norra Halland. Det finns ganska väl dokumenterat att tidig handel med timmer och trä, järn och sten, salt och säd förekommit. Naturligtvis i kombination med sjöfart, s k bondeseglation. Även här kan man fundera över om bönderna seglade eller om sjömännen lät sina hustrur sköta jordbruket stora delar av året för att dryga ut sjöinkomsterna. Vi vet att bygden mådde väl av frakter av bl a timmer västerut. Sjökaptener och redare fanns naturligtvis i Onsala men också borgarna i Kungsbacka deltog under olika tidsperioder : kol fördes in, havre gick till hästarna i England, salt utvanns på Läsö och såldes för sillsaltning. Närheten till Danmark – geografiskt och kulturellt- var en fördel. Som en författare en gång uttryckt det: Halland  är Jyllands syster!

Många tidiga handelsplatser

Ett antal källor pekar ut flera handelsplatser runt Kungsbacka. Handel var ju inte alltid
knutet till en stad. Städerna kom ju till under tidig medeltid – handeln mellan folkgrupper är betydligt äldre än så. Bland de vikingatida handelsplatserna märks Varla vilket fynd på Varlaplatån bekräftar. Socknen Thöle (nuvarande Tölö) finns med i Kung Valdemars Jordebok (1231) som skatteobjekt enligt den s k Hallandslistan. Thöle kunde innebära handelsplatserna Hvarla  och Skårby och Thöle kungsgård ( Kongalev) – alla då belägna i  socknen, nuvarande kommundelen Tölö.

Kungsbackas föregångare, marknadsplatsen Thöle – var förmodligen belägen invid kungsgården då kongalevet ( kunglig arvsmark) sträckte sig från Thöle by till sammanflödet av åarna dvs nuvarande Skansen i Kungsbacka innerstad. För övrigt är ju Thöle ett namn som på forndanska betyder ungefär ”trögflytande vatten” vilket sannolikt var det ursprungliga namnet på Kungsbackaån – innan ännu namnet Kongsbacke kommit till! Andra konkurrerande handelsplatser fanns t ex i Onsala: Gåsekil (som hade stadsrättigheter under c 80 år på medeltiden) och Köpstaden (by vid Råövägen) som klarade handel utan att var stad.

Ibland stad – alltid marknadsplats

Namnet Kungsbacka omnämndes i skrift första gången som Koningsbakke slott år 1366.
Troligen fanns här redan på 1200-talet – förmodligen tidigare – en handelsplats, dvs Thöle. Det var vid denna tid som den tyska Hansan expanderade och städer anlades längs Östersjöns och Nordsjöns kuster.
Att både tyska och holländska fartyg anlöpte Kungsbackafjorden och varor togs iland med båt och pråm är belagt. När Kungsbacka först fick sina stadsrättigheter vet man inte med säkerhet.
De drogs in och utfärdades på nytt under 1500-talet, men sedan 1582 har Kungsbacka fått behålla sina stadsrättigheter. Som handelsplats fungerade staden ändå – utan rättigheter!
I många sammanhang framgår att kungamaktens regler inte alltid följdes. Marknadskrafterna gjorde sig gällande - vilka regler som än utfärdats. Detta märks tydligt av alla försök både att flytta staden ( t ex till Varberg), gynna den gentemot landsortsmarknader (stadsrättighet och stadstull ) eller reglera sjöfarten (bara vissa frakter tilläts) Företagsamhet, köpenskap  och överlevnadsinstinkter var viktigare – precis som nu!

Bild1: Skutor vid Hamntorget som då gjorde skäl för namnet. Stapelutrymme och hamnmagasin och sedan godset på handkärra upp i stan.
Bild2: Sjöfart i olika former födde stan. Här ångaren Maria som fram till 1920 var länken Kungsbacka - Gottskär. Ägare: konsul Aron Svahn
Bild3: Långt in på 1900-talet gick fiskebåtar upp i ån och sålde direkt från kaj. Här GG 353 vid ”Feskestretet” dvs S Torggatan före gångbrons tillkomst.

Liten stad – många torgmarknader

Kongsbacka / Kungsbacka var en gång Danmarks minsta stad – sedan ( 1645/58) blev det Sveriges minsta stad. Riksrådet Bonde som för svenske kungen inspekterade bytet Halland 1658 kallade staden en ”Fleck” – en ort. Han ansåg stadsrättigheter onödiga!
Staden hade en liten , rent av obetydlig folkmängd men Fjäre härad var tidvis – i varje fall på 1200-talet – ganska folkrikt jämfört med andra delar av Halland. Så en närmarknad fanns.
Detta förklarar varför torgmarknaderna var fler än på andra håll i Halland så t ex anordnades sex stormarknader under året under 1500-talet förutom de vanliga torgdagarna. Senare minskades antalet ned. Dessa marknader anses ha varit välkända och torgfolket kom från när och fjärran, inte minst från andra härader , t ex Mark, Sätila, Hällingsjö, och Björketorp.

Jordbruks- och  kreatursmarknader var viktiga långt in på 1900-talet. Kungsbacka hade då marknadsområden i innerstan vars namn säger allt: Hästabacken, Kobacken, Grisabacken    och dessutom Stortorget som före branden låg bara ett kvarter från Hamntorget som då gjorde skäl för sitt namn genom att hysa en hamn, i varje fall lämplig för mindre skutor. 

Handel och sjöfart

Förutom torgmarknader för produkter från jordbruk och kreatursskötsel, som mest var till för närområdet, idkades handel i kombination med sjöfart. Omfattande skeppsbyggeri ”vid Kungsbacka” dvs vid Rolfsån och i Forsbäck vittnar om denna företagsamhet.
Under olika tidsperioder utskeppades t ex träprodukter (timmer/brädor), lindomemöbler, sten och salt . Havre exporterades till England – returlasterna bestod av kol. Från stadens 9 garverier exporterades hudar och skinn. Tyngdpunkten för sjöfarandet låg i stadens omgivningar : Onsala, Släp och Hanhals men periodvis fanns bland stadens borgare gott om både skeppare och redare.
Det var alltså en mycket gammal tradition som långt senare återupplivades under den stora rederiperioden - Onstadsepoken – som inleddes under andra världskriget. Stora rederier med stora fartyg fanns då registrerade i Kungsbacka - fast ingen storhamn fanns !

Storbrand och ny stad

Storbranden 1846 ändrade stadsplanen radikalt. Nästan allt brann ju upp! Nytänkande medförde raka gator och rutmönstrad plan – ordning och reda! Folkmängden var fortfarande obetydlig – ett par hundra hushåll. Köpenskapen hämtade sig så småningom men inom många områden tog storebror Göteborg i norr över- karaktären av förort inom  Storgöteborg blev tydligt under 1900-talet.

Stormarknader på andra håll i t.ex. Västra Frölunda och Kållered skärpte konkurrensen.
Så småningom uppmärksammades marknadsstaden igen , inte bara genom de populära marknaderna med bl a kommunens  sommargäster som goda kunder.
Innerstaden upplevde efter kriget en blomstringsperiod. Staden kunde ju ståta med Hallands första och så småningom största varuhus: Thorins. Här fanns efter tillbyggnaden 1931 samlat bl a herrekipering, damekipering, hemtextil och café under samma tak. Thorins realisationer på 1950-talet samlade köer runt kvarteret! Andra butiker i innerstan upplevde också en blomstringsperiod innan förändringens vindar började blåsa.

Bild1: Marknad på Stortorget med vacker vy av gamla fasader. Detta före 2006 då vackra Medinska huset brann. Nu väntar en nytänkt byggnad!
Bild2: Ett nostalgiskt klipp ur Hembygdsföreningens årsbok ”Vår bygd”. Kungsord på torgets skönhet och en varning om varsamhet. "Det är ett vackert torg ni har, sa gamle kungen, var rädd om det..."

Handelsstad på nytt sätt

Storkommunen Kungsbacka i förening med arbetsmarknaden i Göteborg medförde att bilen blev allt nödvändigare för de flesta. Tvåbarnsfamiljer blev också tvåbilsfamiljer. Detta medförde köpenskap även utanför centrum.
Den första storbutiken i Willys kedja startade i Kungsbacka. Kungsmässan i den gamla syfabriken Lithanders  växte och blev allt viktigare. Gamla snusbruna Konsum i innerstaden ersattes som Domus, därefter nedlades , men återuppstod i Coop nära stadskärnan.
Så tillkom också Borgås-området med bl a Freeport och ICA Maxi. Söderstaden är det senaste tillskottet men hör bättre ihop med innerstaden liksom tidigare väletablerade Lindens torg – nu också marknadstorg. Gamla innerstaden står sig väl med ett ständigt förnyat utbud av charmiga butiker – nu ett 100-tal - och många olika slags tjänsteprodukter.
Där kan man t ex äta gott, låta frisera sig eller köpa sig ett hus!

En komplettering av innerstaden kommer i och med projektet ”Väster om ån” som får centrumkaraktär med bostäder vid ån, affärer och parkeringshus med nära till torget via gångbroarna. Fler bostäder och butiker skapas också genom förtätning mellan åarna.

Bild1: Och så här skall det bli – nya Medinska att hyra!
Bild2: Karta från 1874 – Fjäre härad = Kungsbacka kommun ( minus Lindome!) Värt att notera
handelsstadens viktiga läge för omgivande socknar (nu kommundelar)

Den gamla handelplatsen Kungsbacka lever vidare och utvecklas  på allt flera nya sätt.
Företagsamhet, som är tradition i bygden, får ständigt nya ansikten men torgmarknader 12 gånger om året på gammaldags vis lever kvar mitt bland alla nymodigheter..